Dela nyhet
Sommarläsning Del 2
4 aug 2020 0 kommentarer
Idag fortsätter vi nostalgiresan från en härlig lördagskväll i februari 2018. Håll till godo.
Ursprungligen publicerad i Magasinet Bandyportföljen
Del 2:
Efter en stund dyker klubbens ordförande Lars-Johan Svanström upp och sätter sig vid bordet. Hans pappa Lars spelade med Västanfors och satt sedan med i styrelsen. Själv spelade han med ”Fläktens” pojklag. Han frågar om jag vill ha en till bulle och berättar hur det bara är sju mil mellan Fagersta och Västerås. Under åren har det gått mängder med bandyspelare mellan Västanfors IF och VSK och det påminner lite om relationen mellan Sunvära och Frillesås. Ibland kan det dock uppstå oenighet om inte lagen vill släppa spelarna. Men det är viktigt att inte bli kaxiga och kasta glåpord. Det gäller att rädda spelarna och inte hålla kvar dem om de har potential att bli elitspelare. Då behöver de ett högre tempo och bättre tränare.
Han berättar även hur de i Fagersta är glada över att bandylaget sätter staden på kartan. Den gamla bruksorten är glada för all uppmärksamhet den kan få till skillnad från Kungsbacka som tyvärr inte är någon elitsatsande kommun. Där handlar det mer om folkhälsan och så får invånarna åka till Göteborg för att kolla på Frölunda istället. Det som förenar Västanfors och Frillesås är däremot den trivsamma och familjära andan när de träffas i byn.
Ett annat problem är arenan. Den måste snäppas upp rejält, säger Svanström. Omklädningsrummen är rena stenåldern. Det skulle behöva bli större och modernare. Nu är det jävligt trångt. Men det handlar ju om kommunallagen där Kungsbacka kommun inte får investera i Varbergs kommun. Det där med driftsbidrag och så vidare är segt och tungrott. Innan han skyndar vidare nämner Lars-Johan också att det är jävligt synd att det numera är förbud mot rök och fyrverkerier. Han tycker det är skittråkigt men de har i alla fall fått tillstånd denna gång från bandyförbundet att använda rök.
När jag tar en cigarett på verandan ser jag hur Erland släpper in de första åskådarna. Sponsorerna har visserligen bjudit på fri entré men han räknar dem ändå med en liten handräknare av metall. Det är viktigt att få en riktig publiksiffra. Därefter stänger han noggrant igen dörren till entrékuren.
- Vi får inte släppa ut värmen för hönorna, säger han och skrockar.
Han berättar också att de är täta i lädret. För om man ska värva spelare gäller det att ha en miljon. Men man får inte kasta bort pengarna i onödan. Han börjar sedan rota i fickan och plockar fram ett paket gula Blend. Han röker inte i vanliga fall men den här dagen är ju lite speciell. Men han är inte nervös, säger han bestämt, och han är helt säker på att Frillesås kommer att förlora varpå han skyndar iväg igen.
Klockan är strax före 14.00 och matchen ska börja om två timmar. Ute på planen har spelarna börjat värma upp. När jag går och sätter mig i klubbstugan igen har de dukat upp med kaffe, småkakor och semlor med grädde. Precis när jag ska plocka åt mig en tredje nygräddad bulle ur korgen ser jag hur bandyförbundets ordförande Stig Bertilsson går och ställer sig i kön vid kassan. Men sedan försvinner han iväg och jag börjar prata med två inbitna Frillesås-supportrar.
De heter Dan och Jim och på annandagen var de och såg på bandyn med portfölj. Det är en fin tradition och då var det ett jävla drag, minns de. Dan var även och kollade på bortamatchen mot Nässjö med sin hustru Eva som är ännu mer bandyintresserad än vad han är. Då var det en härlig stämning, minns han. Dan spelade också själv bandy med Kållered, bland annat på ”sjön” borta vid parkeringen, innan han flyttade till Frillesås och skaffade en hästgård.
- Den bästa matchen under säsongen var Ljusdal hemma som de vann med 6-2. Då var de helt grymma. Ljusdal hade inte en chans, säger Jim. Senaste hemmamatchen mot Boltic gick också bra och då kom det nästan 600 åskådare. Men i dag borde det bli det dubbla, fortsätter han.
Själv är jag närmast övertygad om att Frillesås kommer att vinna mot Tranås som ligger på säker mark ovanför strecken.
- Men det ska spelas om det, säger Jim. Om Frillesås skulle gå upp handlar det däremot om det klassiska med en förstärkning i varje lagdel. Två drömvärvningar skulle vara Hellmyrs och Berlin, säger Dan.
Men Frillesås har redan ett bra lag på pappret och när jag ber Dan och Jim rita upp den troliga uppställningen inför matchen betonar de nummer 7 och nummer 20. De jag ska hålla ögonen på är bröderna Fredrik och Mattias Johansson. De är två riktiga Frillesåsbor tillsammans med systern Camilla som i dag har varit med och vunnit elitserien med Kareby där pappa Arne är tränare.
När jag sedan nämner den så kallade ”hallandsbandyn” ser de lite frågade ut. Anders Ahlstrand hade tydligen varit helt suverän på tennis i förra matchen men att Frillesås skulle vara kända för sitt fysiska spel med mycket närkamper känner de inte alls igen. De vill nog hellre att laget lever upp till klubbens slogan:
Hur en boll ska slås,
Ja, det vet Frillesås!
VERANDAN
När jag kommer ut på verandan har Maria Åkerbergs hud- och kosmetikaprodukter redan delats ut och Fredrik berättar att de planerar mer läktare till nästa säsong. Han nämner att omklädningsrummen som ligger längre bort i den röda byggnaden är från 1939. Det är gamla rallarbaracker från Norrland som användes när Ringhals byggdes. Isbaneföreningen fick dem i samband med att isbanan anlades 1979. De är 80 år gamla men ska fasas ut om tjänstemännens förslag om nya omklädningsrum går igenom.
Framför nätet som avgränsar isbanan från publiken vandrar en strid ström av människor med Sunvära-mössor, en Skofteby-väska och en och annan Hammarby-halsduk. Det doftar ljuvligt från grillad korv och den brinnande veden i de två stora eldgrytorna av metall. Ännu finns det ingen läktare på den bortre sidan men det kommer ändå att finnas två hejarklackar på vardera sida planen. Vid entrén vajar en svensk flagga och en annan med Frillesås klubbemblem.
Fredrik går runt och hälsar folk välkomna och ur högtalaranläggningen spelas pop- och rockmusik. Det går även att köpa bollar till bollkastningen i halvlek och det finns ett lotteri där man kan vinna chokladaskar. Framför mig kommer en tjej med en stor trumma och lite längre bort har matchsponsorn Bildepån i Varberg ställt fram två Volvobilar. En vit XC40 och en stor grå V90. Klockan är tjugo i fyra och det börjar bli fullt runt Sjöaremossen. Jag hör hur någon säger att det stått folk här ända sedan klockan tre för att få en bra plats längst fram. Det berättas även hur det dök upp ett gäng med en stor husbil som ställde till vissa problem på vägen upp till parkeringen.
Vid tio minuter i fyra beger jag mig iväg bort till presshytten. Ordföranden Svanström står och snackar i mobilen och jag passerar åskådare med alla möjliga mössor och halsdukar. Allt från Frillesås FF och Sirius till VSK och Arsenal. När spelarna gör entré till ett krutdoftande moln av gul rök tjuter tutorna och hejarramsorna ekar över planen.
PRESSHYTTEN
Presshytten består av en blå vagn. Det är en nödlösning sedan det gamla sekretariatet revs. Ovanpå låg nämligen den gamla presshytten men kommunen byggde aldrig något nytt mediarum. Istället fick de pressvagnen av Kungsbacka Kommun som tidigare använts för orienteringstävlingar och dylikt. Den skulle egentligen skrotas men när de väl hade fixat värmen fungerade den riktigt bra.
Den lilla pressvagnen är välbesökt. Jag minns också hur Fredrik berättat hur han länge arbetade hårt på att försöka locka hit media. Det gick inte att ömka sig. Istället skickade han iväg pressmeddelanden och levererade ett tiotal bilder till tidningarna som han gav bort rätten till. Men nu ligger de i topp och har något att sälja. Inför matchen har de fyra lokaltidningarna i Halland anmält sig. Det handlar bland annat om Anders från Hallands Nyheter och Mattias från Hallands-Posten samt flera fotografer från till exempel Bildbyrån. Förutom det är Per Söderhjelm här från P4 Halland och på andra sidan står i sin tur SVT Sport och SVT Halland. Matchen filmas dessutom av Hans G Ottosson TV-Väst. Han var även på plats tidigare under veckan och gjorde inför-reportage med intervjuer av spelare och ledare.
På bordet längst in i hörnan står en fantastisk bricka med smörgåsar och läsk uppdukat. Jag plockar till mig en flaska Trocadero och lyssnar till den gamle schlagerstjärnan Janne Lucas inmarschlåt ”Frillesås Friendship”. När jag lutar mig fram i fönstret får jag en smärre chock. Jag ser ingenting! Ljuset bildar en ogenomtränglig vit mur.
- Ja, det är tur att man inte ska live-rapportera, säger Mattias från Hallands-Posten och skrattar. Det hade varit helt omöjligt, tillägger han.
FÖRSTA HALVLEK
Ganska snart vänjer sig dessbättre ögonen vid det starka ljuset som eventuellt även har lagt sig något. Vi konstaterar bland annat att det inte finns några fler matcher på resultattavlan än just den här matchen och då blir det att kolla på Elitrapport istället. Över planen hör man hejarramsorna fram och tillbaka.
Andra sidan är ni klara!
Jajamensan fattas bara!
Det är Tranås som får den första chansen. I den sjätte minuten drar Konstantin Akhlestin till ett skott som stryker taket över garaget till ismaskinerna. I den fjortonde minuten får sedan Marcus Carlsson till ett jäkla skott högt upp i bortre hörnet till höger. Frillesås-målvakten är chanslös och 0-1 är ett faktum. Dessförinnan har Frillesås haft hörna till tonerna av kult-bandet Black Sabbaths gamla låt ”Paranoid”. Men uppenbarligen lyckades den mest psyka hemmaspelarna som sköt bort sig fullständigt. Tranås ställde för övrigt upp med det gamla hederliga hörnruset med tre dödsföraktande rusare medan de övriga spelarna stod kvar på mållinjen.
Efter en stund vaknar också Tranås-klacken till rejält då man hör dem jubla efter att Falun gjort mål mot Örebro SK hemma på Lugnet. ”Falun, 1-0!”, ”Falun, 1-0!” hör man hur de skanderar. Jag får även hjälp av Caroline från Norra Halland som zoomar in bortaklacken med sitt teleskop-objektiv varpå hon konstaterar att det står ”Wild Boys” på banderollen.
Efter en stund börjar jag återigen höra mig för om den så kallade ”Hallands-Bandyn”. Jag minns bland annat hur den gamle Gripen-tränaren Ingemar Sixtensson beskrivit att den har sin högborg på just Sjöaremossen. Det skulle handla om ett närmast brutalt försvarsspel och där skotten kunde komma lite hur som helst. Ett spelstil där skönliret lämnades åt sidan och kampen stod i förgrunden.
”Frillesås-märket”
- Så kanske det var för länge sen, säger Mattias på Hallands-Posten. Men om du faktiskt tittar på antalet utvisningar så leder Frillesås Fairplay-ligan med 300 minuter, tillägger han. Gripen har däremot hela 785 minuter och överträffas endast av Gustavsberg på 840.
Snacket om Hallandsbandyn är alltså bara en myt och detsamma gäller också de beryktade slagskämparna och knivskärarna från Frillesås som aldrig har existerat i verkligheten. I alla fall enligt den gamle bondpojken Albert Sandklef som senare blev en uppskattad kulturhistoriker, folkminnesforskare och intendent på Varbergs museum.
I den här matchen är det gästerna som spelar tufft och på gränsen till brutalt. Bland annat får Marcus Carlsson till ytterligare en kanonträff. Problemet är bara att han missar bollen och slår ned FBK-backen istället. Men efter en rejäl tackling av Mattias Johansson på bästa Ulf Samuelsson-manér börjar det så småningom lossna för frillesäsingarna.
Först gör visserligen Tranås målvakt en enorm räddning i rena Bergwall-klassen men i den 40:e minuten blir det sedan straff och utvisning. Först åker en av hemmalagets juniorer ett varv runt straffpunkten men sedan tar skyttekungen Fredrik Brandin plats. Han skjuter lågt till vänster. Målvakten är bra med igen men skottet är för hårt och Frillesås har kvitterat till 1-1. I den 45:e minuten är det klippt igen då Adrian Emretsson drar sig igenom och jävligt fint sätter 2-1 till publikens vilda jubel.
To be continued.......(fortsättning följer)
/Knubbe
Kommentarer