Dela nyhet
"Il Capitano" säger tack
11 sep 2018 0 kommentarer
Det har varit på känn ett bra tag men nu är det definitivt. En bandykarriär är över då Victor Wareborn avslutar sitt bandyspelande. Vi i Frillesås är tacksamma att ha haft Victor i vår förening då det är svårt att hitta en mer ödmjuk och skön kille. Hans roll som kapten har varit som klippt och skuren och han har varit ett föredömmer utåt för vår klubb och vårt seniorlag.
Stort tack för dina år i Frillesås. Vi ses på läktaren
Nedan följer Victors egna tankar om hans bandykarriär.
Efter en lång bandykarriär är det nu dags att lägga skridskorna på hyllan. Och det är vemodigt att efter 24 säsonger nu fatta det tuffa beslutet.
Sex år gammal, 1994, tog jag de första skridskoskären på Skogsvallens is i Nässjö. Och många mer skulle det bli, på Skogsvallen, runt om i Sverige, Norge, Finland och Ryssland. Med pojklagsspel i NIF som tidigt resulterade i många vinster, både i matcher och cuper vi deltog i, juniorlagsframgångar med SM-slutspel och främst SM-guldet med NIF P17 som ett av de starkaste bandyminnena och samtidigt seniorlagsdebuten som sedan visade sig skulle bli flera säsonger i ”den blåa” tröjan. Detta innan man tog nästa steg i livet och började studera vidare till ingenjör. Någon återvändning till moderklubben hann det tyvärr inte bli.
År 2008 blev det Göteborg, Chalmers och GAIS Bandy. Där byggde vi tillsammans upp ett lag med spelare från de flesta orter runt om i södra Sverige utom just Göteborg. Där fick vi spelare lägga rören till isbanan på Heden, måla om omklädningsrummen i de mögliga lokalerna och skapade samtidigt en gemenskap lik den i ”gurkburklaget i handboll” med bl.a. Kenth Hultqvist i spetsen. Vinster, skratt, oavgjort, gråt och förluster. I massor. Framförallt efter vi avancerade till Elitserien, en härlig känsla som jag fått ynnesten att få uppleva två gånger i mitt bandyliv som jag återkommer till senare. På den nivån, Elitserien, krävs det mer tid och energi än man nog kan förstå om man inte själv varit på densamma.
Jag har mycket att tacka GAIS Bandy för. Och det blev såklart ett nederlag för bandyn i väst när vi satt samlade i klubbhuset den där våreftermiddagen 2014 och Kenth, med darr i rösten, meddelande att det inte kommer spelas bandy på Heden något mer. Men det fanns inget annat än att knyta handen i handsken och leta andra möjligheter för bandyspel. Frillesås och Kungälv var de hetaste alternativen och några veckor senare skrev jag på för de sistnämnda. Elitserien lockade. Där blev det ett par intressanta säsonger som innebar både fram- och motgångar, som det är när man är ett mitten-/undre mittenlag i en tuff och jämn serie. Kungälv fick diverse problem, och som den smålänning man är, var det ett naturligt val att se sig om i Bandysverige.
När Frillesås återigen visade intresse och grönsakshandlaren ”viftade med lädret” söder om Göteborg väntade sig nya och rolig utmaningar. Ett val jag aldrig kommer ångra, tvärtom. Två säsonger blev det nere i Frillesås och dessa har nog kanske varit de roligaste i min karriär. Vi spelade helt förutsättningslöst, men med ett bra lag, och lyckades slutligen andra året, med ett gediget förarbete som började redan året innan med Mattias Johansson i spetsen som spelande tränare, att avancera till Elitserien!! Vilken fest det blev när över 2000 personer köade upp på den slingriga skogsvägen till Sjöaremossen mitt ute i ingenstans för att se den avgörande matchen mellan Frillesås och Tranås, matchen som kom att bli min sista. Vädret var strålande och kallt. Förutsättningarna var magiska och Frillesås hade allt att vinna. Och det gjorde vi.
I Frillesås och framförallt på Sjöaremossen har det alltid varit under mina år, och är säkerligen fortfarande; rykande färskt kaffe och fikabröd i klubbhuset, surret ifrån slipmaskinen med Bengan i spetsen, isen som alltid är mer eller mindre bra - oavsett hur bra eller dåliga förhållande är och Brandin som hörs långväga prata om sig själv i tredje person som den stjärnan han är.
Det finns givetvis hur mycket mer som helst att ta upp om Frillesås, men jag föreslår istället att alla tar bilen ner i vinter och upplever den där familjära och speciella känslan på plats! Det kommer jag göra, fast nu från läktarplats, med Mimmi’s utsökta hembakat och en kopp svart såklart.
Oavsett lag och förening man tillhört, så har jag personligen försökt att ha en inställning där man alltid gett järnet. Både på och utanför bandyplanen. Detta kommer man sakna, likaså alla de härliga personerna man lärt känna genom bandyn. Först i Nässjö, sedan i Göteborg och Kungälv och inte minst nere i Frillesås. Men jag har nu bestämt att jag ska lägga skridskorna på hyllan och prioritera annat. Familj och jobb är det primära. Kanske lite golf också.
Slutligen vill jag bara säga Tack! Till alla nära och kära som alltid ställt upp till 110% på kalla arenor runt om hela ”bandyvärlden”. Till föreningarna jag spelat i och de människor runtomkring desamma. Till supportrar och publik, och inte minst till alla domare man skrikit åt i alla år!
Stort lycka till i Elitserien Frillesås. Vi ses i vinter,
Victor Wareborn
Kommentarer